Kritisk diskussion om policyreformer och reell kulturförändring
Den teoretiska och empiriska genomgången synliggör en fundamental klyfta mellan formella regelverk och den levda verkligheten för studenter och anställda vid högre utbildningsinstitutioner. Trots införandet av nolltoleranspolicyer och explicita handlingsplaner visar kritiska analyser att lärosäten ofta tenderar att prioritera organisatoriskt varumärkesskydd framför djupgående strukturella förändringar (Changing the Culture, 2019). När ansvaret för att erbjuda emotionellt och praktiskt stöd samt driva förändringsarbete förskjuts till enskilda akademiker och gräsrotsaktivister neutraliseras den feministiska kritiken, vilket tillåter sexistiska normer att fortleva ohotade inom den nyliberala akademin (Changing the Culture, 2019). Vidare belyser samtida forskning om campuskultur hur institutionaliserade tystnadskoder aktivt hindrar utsatta grupper från att anmäla övergrepp, vilket synliggör att kvinnliga studenter förblir en särskilt sårbar grupp i miljöer präglade av ojämlika maktförhållanden (Breaking the code of silence, 2025). Denna dynamik klargör att administrativa åtgärder inte på egen hand förmår bryta de djupt rotade normer som osynliggör och normaliserar könsrelaterad utsatthet. Att enbart förlita sig på byråkratiska reformer utan att samtidigt utmana underliggande patriarkala hierarkier riskerar att skapa en illusorisk trygghet snarare än en reell miljöförändring. För att åstadkomma en genuin transformation måste lärosätena våga ompröva sina interna maktrelationer, avveckla rädslan för negativ publicitet och etablera transparenta stödstrukturer som ovillkorligen sätter individers säkerhet i första rummet. Sammanfattningsvis visar denna diskussion att ett verkningsfullt arbete mot könsbaserat våld förutsätter ett kontinuerligt institutionellt självreflekterande som integrerar feministisk kritik i universitetens styrning och vardagliga verksamhet.